Historisk tillbakablick för byn Långhed

 

 

 


Långhed från tornet på Hedbacka omkring 1903. Från vänster: Skolan, odtemplarhuset, Öhmans smedjan, Norells diversehandel och bageri.
Vy mot söder från tornet på Hedbacka omkring år 1900
 
landsbygdsutvecklingen

Redan Linné konstaterade att gårdarna i Hälsingland var "bättre byggda än på annat ställe". Ingen vet med bestämdhet när de första bosättarna kom till Långhed med dess omgivningar men troligtvis är det många tusen år sedan. Jag tänker mig att de kom vandrande på vad som kom att bli stigar, bärandes bara på det allra nödvändigaste för uppehället. Säkert var de drivna av en inneboende instinkt om att finna ett lämpligt område som kunde passa för odling och bosättning. Till slut fann våra förfäder Långhedstrakten där de började sitt kulturarbete, under ytterst små omständigheter och med de mest primitiva av redskap.

Om man tänker på vad våra förfäder uträttat känner man tacksamhet. Deras kultur och framåtskridande har haft stor betydelse. Det är de som har lagt grunden till den välfärd vi har idag.

Exempelvis fann våra förfäder Långhedsbygden för länge sedan. Då var bygden en öde urskog med vilda djur som enda invånare. Åtskilliga tusen år senare har en blomstrande by har blivit till med många praktfulla gårdar, timmerslott och medelstora och mindre gårdar.

Långhed hette tidigare Longede. Namnet står upptaget i Gammal Hälsingekultur. De olika byarna i Alputta Tingslag hade i skattetabellerna under 1500-talet helt andra namn än vad de har idag.

Under 1700-talet började Långhed få en bystruktur med envåningshus, kallade parstugor. Långhed delades i 17 stamhemman. Under 1800-talet byggs de flesta på med en våning. Kring 1880-talet började snickarglädjen finnas på de flesta hus. I Näsbyn bodde Olof Brunk, en snickare med kärlek till förstukvistar.

Lin och skog har givit bönderna deras välstånd. Avkastningen från linet i förening med den rika tillgången på byggnadsvirke har lagt grunden till en högklassig byggnadstradition. Från 1830-talet och åren framåt mot 1870 härrör inte bara de storvulna husen utan också de praktfulla förstukvistarna och de rikt dekorerade interiörer. Någon förklaring till detta storbyggande har man inte funnit. Dock kan en förklaring vara att de inte bodde i samma rum på sommaren som på vintern.

Byarna var stora. Kyrkbyn, en av de största byarna i landet, hade 34 gårdar 1795, Näsbyn 10 gårdar och Långhed 19 gårdar. Omkring 1780 hade storskiftet ägt rum och främst berört de stora linjerna, såsom byns gränser och gemensamma marker. Skogen var då skiftad byvis och kunde endast användas till husbehov. 1846 skiftades den så att varje bonde erhöll fullgod skogsmark.

I och med att friska pengar hamnade i böndernas fickor genom försäljning av trä och skogsavrättningsrätter bildas ett nytt slags välstånd. Därmed kom en ny grupp intressenter och spekulanter, som endast delvis hörde samman med den gamla allmogestrukturen, till.

Laga skifte möttes med motstånd av bönderna, och i byarna Näsbyn och Långhed ägde skiftet rum 1893-1901.

År 1918 var Alfta med omnejd en blomstrande landsbygd, där en bondebefolkning bedrev ett ganska lönande jord- och skogsbruk. Dessutom placerade de gärna besparingar i industriföretag som startades i trakten. Då stora skogar omslöt jordbruksbygderna i dalgångar var det naturligt att det huvudsakligen var sågverksrörelsen som var föremål för intresset.

I början av 1920-talet började den så kallade Alfta-krisen. Intressenter och insatser började sina, och de som hade satsat på den nya industrin med sina besparingar, fick leta nya medel för att betala satsningen. Nu kom den stora kraschen för många. De kunde inte lösa ut sina hemman och fick gå därifrån.

 

 

 

 

 

 

 

Skolan i byn har varit en samlingspunkt även på söndagar när Söndagsskolan fanns här med fröknarna Anna Johansson och Karin Jonsson. Bilden är från söndsgsskolan, ca 1950 Vy över Långhed omkring 1890. I förgrunden PellPers gård före utflyttningen till norra Långbo vid Laga Skiftet.
I bakgrunden Pallars och OlPers, till vänster Björa och till höger Hisve-Kares samt AndersPers, som flyttades närmare Hässja by

 

Långhed under 1900-talet

I Långhed har det funnits som mest fyra affärer; Hedbacka
med en filial i Silfors, Norells, som senare hette Sven Erikssons, och mitt i byn fanns Kooperativa i ett hus vid Hågensens. När det flyttades byggdes ett nytt Konsum där Ove Alvarsson numera har ett snickeri.

Även kaféer har funnits, inte mindre än fyra stycken enligt uppgift.

Taxirörelse har också funnits i byn. Falka Sven körde byborna runt hela Sverige. När han (enligt hörsägen) för första gången körde en lång resa, och fick frågan vilken väg han tog, blev svaret "Jag åkte över Eriknäsbo".

Nuvarande Smyrnakyrkan byggdes från början för att användas som en samlingslokal för IOGT. Där har många dansat och haft samkväm. Förutom dans fanns också ett bibliotek och filmvisningsmöjlighet.

Silforssågen var byns stolthet och där hade många ortsbor arbete. Som mest arbetade 60 st där. Numera ägs den av Alfta Prefab som driver en virkestork för sågverken i närheten.

Många hantverkare fanns i Långhed, byggnadssnickare, finsnickare, smeder, rörmokare, murare, skomakare och elektriker.

En kvarn fanns också vid Hässjaån mellan Peranders och Pallars.

Bussrörelse finns fortfarande kvar tack vare Bröderna Svessar, som tog över efter sin far Gösta Svessar. Båttrafik har funnits i Långrösten. "Falka" Per Persson körde båten "Falken", som han köpte år 1937 och satte igång reguljär trafik mellan Röstabo och Långbo. Trafiken uppehölls till 1950 då landsvägen till Långbo blev klar.Vy över Långhed omkring 1890. I förgrunden PellPers gård före utflyttningen till norra Långbo vid Laga Skiftet.
I bakgrunden Pallars och OlPers, till vänster Björa och till höger Hisve-Kares samt AndersPers, som flyttades närmare Hässja by.

Långheds IF är också en gammal förening som haft stora framgångar inom fotbollen. Numera är fotbollsplanen på "Bagarmyran" en välbesökt arena. Vintertid är isbanan en omtyckt samlingsplats för både stora och små. Sommartid hålls en del festligheter här där byborna kan träffas och umgås.


Bensinmacken mitt i byn har alltid varit en samlingsplats med den drivande ägaren Evert Öhman
i spetsen. Där fanns allt att köpa. Nu drivs den vidare, fast på annan plats; den står numera vid smedjan. Evert fortsätter sälja olja, godis och allehanda saker liksom att han utför cykel- och bilreparationer. Vi hoppas denna kiosk blir bevarad.

 


 

Långhed har sedan i början av 1900-talet haft ett ovanligt rikt föreningsliv. Förutom de redan nämnda
IOGT och Kooperativa och idrottsföreningen, har både Socialdemokraterna och Bondeförbundet haft lokala föreningar i byn. Även fackliga avdelningar så som Skogs, Flottningsförbundet och Trä- och Sågverksarbetarförbundet har funnits.

Vid sågen fanns en tvättstugeförening och en stugförening vid Vårbo.

 

 

Silfors sågverk

 

Denna historiska tillbakablick har tagits fram med hjälp av olika böcker och tidskrifter som jag har lånat på bibliotek, av hjälpsamma bybor samt genom samtal med några äldre som bor och har bott här i Långhed.

Tommy Nirs

Visitor counter, Heat Map, Conversion tracking, Search Rank